Policy för arbetskläder: så formulerar ni en tydlig riktlinje

Av Mikael DanielssonUncategorized
HR-ansvarig kontrollerar arbetskläder vid utdelning

En policy för arbetskläder anger vilka kläder och vilken skyddsutrustning medarbetarna ska använda, vem som betalar, hur plaggen beställs, tvättas och byts ut samt vad som gäller vid privat användning. Den viktigaste gränsen i policyn går mellan personlig skyddsutrustning, som arbetsgivaren ska bekosta när riskbedömningen visar att den behövs, och vanliga arbetskläder, där rätten i regel avgörs av kollektivavtal, branschföreskrifter eller arbetsgivarens eget beslut. Nedan går vi igenom regelverket, vad en policy bör innehålla och hur ni tar fram den tillsammans med chefer och skyddsombud.

Distans-utbildning
Stärk kunskapen om arbetsmiljö
Distans-utbildning erbjuder flexibla e-Learningutbildningar inom arbetsmiljö och säkerhet för företag och organisationer.
Se utbildningarna

Kort sagt

  • Personlig skyddsutrustning är ett lagkrav. Arbetsgivaren ska riskbedöma, välja, bekosta, underhålla och förvara den utrustning som arbetet kräver.
  • Vanliga arbetskläder är i regel en avtalsfråga. Det finns ingen generell lagstadgad rätt till fria arbetskläder; rätten följer av kollektivavtal, sektorsregler eller lokala beslut.
  • Vård, omsorg och livsmedel har egna krav. Där styr hygienregler både utformning och tvätt.
  • Skattereglerna påverkar policyn. Kläder som kan användas privat kan bli en skattepliktig förmån för medarbetaren.
  • Policyn ska vila på riskbedömningen och tas fram tillsammans med skyddsombudet inom det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Innehållsförteckning

Tre kategorier som policyn måste hålla isär

Många oklarheter kring arbetskläder uppstår därför att olika typer av plagg behandlas som en och samma sak. En t-shirt med företagets logotyp, en arbetsdräkt inom hemtjänsten och ett par skyddsskor på ett lager omfattas av helt olika regler. En tydlig policy börjar därför med definitioner.

Arbetsmiljöverket beskriver personlig skyddsutrustning som utrustning som enskilda arbetstagare har på sig eller håller i för att skydda sig mot en eller flera risker i arbetsmiljön. Hygienkläder och vanliga arbetskläder har andra syften: att förhindra smittspridning, att uppfylla livsmedelskrav eller att identifiera medarbetaren gentemot kunder och allmänhet.

Kategori Syfte Exempel Vad styr kravet
Personlig skyddsutrustning Skydda mot risker för hälsa och säkerhet Skyddsskor, hörselskydd, andningsskydd, skyddshandskar, varselkläder, fallskydd Arbetsmiljölagen, Arbetsmiljöverkets föreskrifter och arbetsgivarens riskbedömning
Hygien- och arbetskläder i vård och omsorg Förebygga smittspridning Arbetsdräkt med korta ärmar, plastförkläde, skyddsrock Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien
Arbetskläder i livsmedelshantering Livsmedelshygien Rena arbetskläder i kök och servering Livsmedelslagstiftningen och kollektivavtal
Vanliga arbetskläder och profilkläder Identifiering, enhetligt intryck, praktiska skäl Tröja med logotyp, arbetsbyxor utan skyddsfunktion Kollektivavtal, anställningsavtal eller arbetsgivarens beslut

Skillnaden har direkta konsekvenser: för den första kategorin är kostnadsansvaret lagstadgat, medan det för den sista är en fråga för avtal och för arbetsgivarens egen policy. Fler exempel på utrustning per bransch finns i vår guide till skyddsutrustning på arbetsplatsen.

När har medarbetarna rätt till arbetskläder?

Personlig skyddsutrustning: arbetsgivarens skyldighet

När riskbedömningen visar att en arbetsuppgift innebär risker som inte kan elimineras på annat sätt har medarbetaren rätt till skyddsutrustning utan egen kostnad. Enligt Arbetsmiljöverkets vägledning om personlig skyddsutrustning ska arbetsgivaren:

  • bedöma riskerna innan utrustning väljs,
  • prioritera tekniska och organisatoriska åtgärder före individuell skyddsutrustning,
  • välja utrustning med egenskaper som skyddar mot de aktuella riskerna, utifrån tillverkarens bruksanvisning,
  • bekosta den utrustning som arbetstagaren behöver för arbetet,
  • underhålla, kontrollera, reparera och förvara utrustningen så att den är säker att använda.

De detaljerade kraven på val och användning finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter AFS 2023:11 om arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning. Ordningen är viktig för policyn: skyddsutrustningen är sista ledet efter att riskerna har minskats på annat sätt, och policyn bör därför hänvisa till riskbedömningen i stället för att lista plagg fristående från den. Hur riskbedömningen genomförs i praktiken beskriver vi i riskbedömning i arbetsmiljön för HR. För särskilda riskområden finns fördjupningar om andningsskydd i arbetet och fallskydd.

Vanliga arbetskläder: avtal och lokala beslut

För plagg utan skyddsfunktion är läget ett annat. Det finns ingen generell lagstadgad rätt till fria arbetskläder i svensk arbetsmiljörätt, om kläderna inte är att betrakta som personlig skyddsutrustning eller omfattas av specifika sektorsregler. Rätten följer i stället av kollektivavtal, lokala överenskommelser eller arbetsgivarens beslut.

Avtalen skiljer sig åt mellan branscher. I de flesta av Fastighets centrala kollektivavtal finns enligt tidningen Arbetet ingen överenskommelse om arbetskläder, även om många företag ändå står för kläderna. I restaurangbranschen anger kollektivavtalet för restaurang- och caféanställda (avtalsperiod 2023–2025) att arbetsgivaren håller personalen med lämpliga skyddskläder eller andra ändamålsenliga arbetskläder i den omfattning som följer av livsmedelslagstiftningen.

För HR innebär det att policyn aldrig kan skrivas enbart utifrån lagen. Kontrollera vilket kollektivavtal som gäller för varje personalgrupp och läs den gällande avtalstexten, eftersom avtal omförhandlas och villkoren kan ändras mellan avtalsperioderna.

Vård, omsorg och livsmedel: särskilda hygienkrav

Inom vård och omsorg styrs arbetskläderna av hygienregler. Enligt Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS 2015:10 om basal hygien, i lydelse från 1 juli 2025, ska arbetsklädernas ärmar sluta ovanför armbågen. Socialstyrelsens sida om basala hygienrutiner anger dessutom att skyddskläder, till exempel plastförkläde eller skyddsrock, ska användas utanpå arbetskläderna när det finns risk för kontakt med kroppsvätskor eller annat biologiskt material.

Vårdanställd tar på sig ett skyddsförkläde över kortärmad arbetsdräkt

Kommunal framhåller i sina frågor och svar om arbetskläder att arbetsgivaren ansvarar för arbetskläderna och för att de hanteras rätt, och att arbetsgivaren inom vård och omsorg ansvarar för att de tvättas. En policy för en verksamhet inom vård och omsorg behöver därför reglera tvätten i detalj och inte överlåta den till medarbetarna.

Skattereglerna som påverkar policyn

Kostnadsfrågan har även en skattemässig sida som policyn bör ta hänsyn till. Enligt Skatteverkets information om arbetskläder är kläder som medarbetaren får av arbetsgivaren för att använda i arbetet en förmån. För att förmånen ska vara skattefri krävs att kläderna är anpassade till arbetet och inte kan användas privat. Arbetsgivaren måste dessutom betala kläderna direkt: om medarbetaren själv köper plaggen och får ersättning räknas det som en skattepliktig kostnadsersättning. Skatteverket anger också att kläder som utsätts för starkt slitage, kraftig nedsmutsning eller av annan anledning förbrukas ovanligt snabbt inte förmånsbeskattas.

Tre slutsatser för policyn:

  1. Låt arbetsgivaren köpa in plaggen via en fastställd beställningsrutin i stället för att ersätta medarbetarnas egna inköp.
  2. Välj plagg som är anpassade till arbetet, och reglera att de inte används privat.
  3. Stäm av gränsfall med lönefunktionen eller er redovisningskonsult, särskilt när vardagliga plagg som jackor eller skor ingår i profilsortimentet.

Vad en policy för arbetskläder bör innehålla

Offentliga arbetsgivare publicerar ofta sina riktlinjer, och de ger en bra bild av vilka delar som behövs. Dals-Eds kommuns riktlinjer för skyddsutrustning och arbetskläder från 2025 omfattar bland annat rutiner för beställning och handhavande, logotyp, förbud mot privat användning, utbyte samt rutiner för förvaring, skötsel och tvätt. Utifrån regelverket ovan rekommenderar vi att policyn innehåller följande delar:

  1. Syfte och omfattning. Vilka verksamheter, yrkesroller och anställningsformer policyn gäller för.
  2. Definitioner. Skillnaden mellan personlig skyddsutrustning, hygienkläder och vanliga arbetskläder, med exempel från den egna verksamheten.
  3. Koppling till riskbedömningen. Vilka arbetsmoment som kräver vilken skyddsutrustning, och att förteckningen uppdateras när riskbedömningen ändras.
  4. Kostnadsansvar. Att skyddsutrustning alltid bekostas av arbetsgivaren, och vad som gäller för övriga plagg enligt avtal och egna beslut.
  5. Beställning och tilldelning. Vem som beställer, hur många plagg varje medarbetare får och hur nyanställda utrustas från första dagen.
  6. Användning. När plaggen ska bäras, att skyddsutrustning ska användas enligt instruktion och hur medarbetaren rapporterar brister.
  7. Privat användning. Att arbetskläderna inte används privat, med hänvisning till både hygien och skatteregler.
  8. Tvätt, skötsel och förvaring. Vem som tvättar, hur ofta och var plaggen förvaras, särskilt inom vård, omsorg och livsmedel.
  9. Kontroll, utbyte och kassering. Hur slitna eller skadade plagg och utrustning byts ut och hur skyddsutrustning kontrolleras enligt tillverkarens anvisningar.
  10. Återlämning. Vad som gäller när anställningen upphör.
  11. Ansvar och uppföljning. Vilka chefer som ansvarar för att policyn följs och hur den följs upp.

Policyn bör också skilja tydligt mellan vad som är lagkrav, vad som följer av kollektivavtal och vad som är organisationens eget beslut. Det gör det lättare för chefer att svara rätt när en medarbetare frågar vad den har rätt till, och det gör det tydligt vilka delar arbetsgivaren själv kan ändra.

Så tar ni fram policyn i sex steg

  1. Kartlägg arbetsmoment och risker. Utgå från den befintliga riskbedömningen och identifiera de moment där skyddsutrustning behövs. Vi förklarar sambandet närmare i varför riskbedömning minskar olyckor.
  2. Kontrollera avtal och branschregler. Gå igenom de kollektivavtal som gäller för varje personalgrupp samt eventuella hygien- eller livsmedelskrav.
  3. Involvera skyddsombudet. Skyddsombudet ska enligt arbetsmiljölagen delta i planeringen när arbetsgivaren köper in ny skyddsutrustning, och skyddsombud och arbetstagare ska medverka i riskbedömningarna, vilket Arbetarskydd sammanfattar med hänvisning till AML och AFS 2023:1.
  4. Välj utrustning och plagg. Välj skyddsutrustning utifrån riskerna och tillverkarens bruksanvisning, och låt medarbetarna prova plagg i olika storlekar och passformer så att utrustningen faktiskt används.
  5. Formulera, förankra och kommunicera. Skriv policyn på ett enkelt språk, gå igenom den på arbetsplatsträffar och se till att den finns där medarbetarna söker information. Har ni medarbetare med annat modersmål än svenska kan engelska versioner av instruktioner underlätta.
  6. Följ upp. Kontrollera efterlevnaden vid skyddsronder och uppdatera policyn när verksamheten, riskerna eller avtalen ändras. Vår guide till skyddsrond steg för steg visar hur ni lägger upp ronden.

Tvätt, förvaring och utbyte i praktiken

Tvätten är den del av policyn som ofta väcker flest frågor. Inom vård och omsorg är ansvaret tydligt placerat hos arbetsgivaren, och i verksamheter där arbetskläder kommer i kontakt med livsmedel, kemikalier eller kraftig nedsmutsning är det i praktiken svårt att uppnå en jämn hygiennivå om varje medarbetare tvättar hemma.

Policyn bör därför ange om tvätten sköts internt, via en extern leverantör eller i undantagsfall av medarbetaren, och med vilken frekvens. Många arbetsgivare väljer en extern lösning: i Skåne finns till exempel tvättservice för företag i Malmö som även omfattar arbetskläder och restaurangtextilier, och i Stockholm erbjuds tvätt av arbetskläder som tillägg till städtjänster i Stockholms innerstad. Oavsett lösning bör policyn reglera hur smutsiga plagg samlas in, hur rena plagg förvaras åtskilda från privata kläder och hur medarbetarna har tillgång till tillräckligt många ombyten.

Flöde för insamling tvätt förvaring och ombyten

För skyddsutrustning gäller dessutom att den ska kontrolleras och underhållas så att skyddseffekten behålls. Ange i policyn vem som kontrollerar utrustningen, hur skadad utrustning tas ur bruk och hur ersättningsutrustning beställs. En säkerhetschecklista för arbetsplatsen kan användas för att göra kontrollen till en återkommande rutin.

Vårt perspektiv: policyn fungerar först när den används

En policy för arbetskläder är sällan svår att skriva. Utmaningen är att den ska tillämpas likadant av varje chef, i varje arbetsgrupp och vid varje nyanställning. Enligt vår bedömning uppstår bristerna oftast när chefer inte känner till skillnaden mellan skyddsutrustning och vanliga arbetskläder, eller när riskbedömningen och klädpolicyn lever separata liv.

Vi anser därför att policyn bör behandlas som en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet och inte som en ren inköpsfråga. Den som ansvarar för arbetsmiljön behöver förstå hur riskbedömning, val av skyddsutrustning, skyddsombudets medverkan och uppföljning hänger ihop. Det är just den kunskapen våra arbetsmiljöutbildningar för chefer och för BAM är utformade för att ge.

Eftersom utbildningarna genomförs helt på distans kan chefer, arbetsledare och skyddsombud gå dem när det passar verksamheten, på svenska eller engelska, och materialet finns tillgängligt i 180 dagar. Det gör det möjligt att utbilda hela ledningsgruppen i samband med att en ny policy införs, utan att verksamheten behöver stå still.

MIkael

Utbilda chefer och skyddsombud i ansvaret

En policy för arbetskläder bygger på att chefer och skyddsombud förstår arbetsgivarens ansvar för riskbedömning och skyddsutrustning. Vår webbutbildning Arbetsmiljö för chefer och vår BAM-utbildning på distans är e-learning i egen takt, på svenska och engelska, med tillgång till materialet i 180 dagar och kursintyg efter genomförd och godkänd examination. Behöver ni en utbildning anpassad efter er verksamhet finns även företagsanpassade arbetsmiljöutbildningar.

Vanliga frågor om arbetskläder

Måste arbetsgivaren betala skyddsskor?

Ja, om riskbedömningen visar att skyddsskor behövs för att skydda medarbetarens hälsa och säkerhet räknas de som personlig skyddsutrustning. Arbetsgivaren ska då bekosta, underhålla och byta ut dem. Vanliga arbetsskor utan skyddsfunktion omfattas inte av samma krav, men kan regleras i kollektivavtal.

Har alla anställda rätt till fria arbetskläder?

Nej, det finns ingen generell lagstadgad rätt till fria arbetskläder i Sverige. Rätten gäller personlig skyddsutrustning som arbetet kräver, särskilda sektorsregler, till exempel inom vård och omsorg, samt det som följer av kollektivavtal eller arbetsgivarens beslut.

Kan medarbetaren köpa egna arbetskläder och få ersättning?

Det är möjligt, men enligt Skatteverket räknas ersättning för egna inköp som en skattepliktig kostnadsersättning. För att kläderna ska kunna vara en skattefri förmån behöver arbetsgivaren betala dem direkt, och plaggen ska vara anpassade till arbetet och inte kunna användas privat.

Vem ansvarar för tvätten av arbetskläder?

Inom vård och omsorg ansvarar arbetsgivaren för att arbetskläderna tvättas. I andra branscher avgörs frågan av kollektivavtal, hygienkrav och arbetsgivarens policy. Skyddsutrustning ska alltid underhållas så att skyddseffekten behålls, vilket är arbetsgivarens ansvar.

Behöver skyddsombudet vara med när policyn tas fram?

Skyddsombudet ska delta i planeringen när arbetsgivaren köper in ny skyddsutrustning och medverka i riskbedömningarna. Att involvera skyddsombudet tidigt gör dessutom policyn bättre förankrad bland medarbetarna.

Källor

Samtliga källor kontrollerade 4 november 2026.

Rekommendationer