I Sverige styrs användningen av fallskyddssele främst av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning, AFS 2023:11. Där står att utrustningen ska väljas, användas och underhållas säkert och enligt tillverkarens bruksanvisning. Personligt fallskydd är dessutom sista utvägen: det får bara användas när fallrisken inte kan förhindras på något annat sätt. För bygg- och anläggningsarbete tillkommer särskilda krav vid nivåskillnader på två meter eller mer. Ansvaret för att reglerna följs ligger hos arbetsgivaren, från riskbedömning och val av utrustning till utbildning, kontroll och räddningsplan.
Kort sagt
- AFS 2023:11 är grundregelverket för personlig fallskyddsutrustning. Det kräver säkert val, säker användning och säkert underhåll enligt tillverkarens bruksanvisning.
- Gemensamma skydd som räcken och skyddsnät ska alltid väljas före fallskyddssele. Selen är tillåten först när gemensamt skydd inte går att använda.
- Vid bygg- och anläggningsarbete gäller särskilda krav vid fallrisk på två meter eller mer, men fallrisk ska hanteras även på lägre höjd.
- Arbetsgivaren betalar utrustningen och ser till att arbetstagarna får utbildning, information och praktisk övning.
- Den som hänger i en sele kan snabbt drabbas av ortostatisk chock. Därför måste det finnas en räddningsplan innan arbetet börjar.
Innehållsförteckning
- Regelverket bakom fallskyddsselen
- När krävs fallskydd?
- Gemensamt skydd först, selen sist
- Fallhindrande eller falldämpande system
- Förankring och säker användning
- Kontroll före varje användning
- Hängtrauma och räddningsplan
- Utbildning, information och praktisk övning
- Arbetsgivarens checklista
- Vår syn på fallskydd i organisationen
- Utbildning för chefer, skyddsombud och arbetsledning
- Vanliga frågor
- Källor
Regelverket bakom fallskyddsselen
För att förstå reglerna för fallskyddssele behöver ni känna till tre lager av krav. Överst står arbetsmiljölagen, som lägger det övergripande ansvaret för arbetsmiljön på arbetsgivaren. Under den finns Arbetsmiljöverkets föreskrifter, som anger konkret vad som krävs. Det tredje lagret är tillverkarens bruksanvisning, som föreskrifterna hänvisar till hela tiden.
AFS 2023:11: arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning
AFS 2023:11 med ändringar till och med AFS 2024:4 är den föreskrift som oftast blir aktuell när en fallskyddssele används. Den gäller i alla branscher, inte bara inom bygg, och ställer krav på hur personlig skyddsutrustning väljs, används, kontrolleras och underhålls. Föreskriften bygger på att arbetsgivaren känner till utrustningens egenskaper och begränsningar, och den informationen finns i tillverkarens bruksanvisning.
AFS 2023:13: risker vid bygg- och anläggningsarbete
För bygg- och anläggningsarbete finns mer detaljerade krav om fallrisk. Ett exempel är förflyttning längs stege, där personligt fallskydd enligt AFS 2023:13 5 kap. 70 § ska användas när höjdskillnaden mellan start- och slutnivå är mer än fyra meter. Överträdelser av bestämmelsen kan leda till sanktionsavgift. Det visar att reglerna inte bara är rekommendationer: de är tvingande, och brister kan få direkta ekonomiska följder för verksamheten.
Arbetsgivaren bekostar utrustningen
Enligt Arbetsmiljöverkets vägledning om personlig skyddsutrustning ska arbetsgivaren bekosta den skyddsutrustning som arbetstagaren behöver för att utföra arbetet säkert. Det gäller även fallskyddssele, kopplingssystem och förankringsanordningar. Kostnaden kan alltså inte föras över på den anställde. En bredare genomgång av ansvaret hittar ni i vår artikel om fallskydd och arbetsgivarens ansvar.
När krävs fallskydd?
Grundregeln är enkel: fallskydd krävs när det finns risk för fall till lägre nivå. Många utgår från att två meter är en absolut gräns, men så fungerar inte regelverket. Tvåmetersgränsen är en tydlig tröskel inom bygg- och anläggningsarbete, där Arbetsmiljöverket anger att arbetstagarna ska skyddas mot fall till lägre nivå vid nivåskillnader på två meter eller mer. Under den höjden kan fallrisken ändå vara allvarlig, till exempel ovanför maskiner, vassa föremål, vatten eller trafik. Det ska fångas upp i riskbedömningen.
Samma källa anger att en arbetsmiljöplan krävs för byggprojekt där det förekommer arbete med risk för fall från två meter eller mer. Planen ska alltså finnas innan arbetet startar, och den ska beskriva hur fallrisken ska hanteras.
| Situation | Vad gäller | Kommentar |
|---|---|---|
| Bygg- och anläggningsarbete, fallrisk från 2 meter eller mer | Skydd mot fall till lägre nivå krävs, och gemensamma skydd ska prioriteras | Arbetsmiljöplan krävs för projektet |
| Förflyttning längs stege vid bygg- och anläggningsarbete | Personligt fallskydd vid mer än 4 meters höjdskillnad mellan start- och slutnivå | Brott kan ge sanktionsavgift |
| Takarbete där gemensamma skydd är orimliga att montera | Personligt fallskydd kan väljas | Riskerna med montage vägs mot riskerna med felaktig användning av sele |
| Fallrisk under 2 meter | Ska hanteras i riskbedömningen | Särskilt farligt underlag kan kräva skydd även på låg höjd |
För fler exempel på hur höjdarbete planeras i praktiken kan ni läsa vår guide om att jobba säkert på höga höjder.
Gemensamt skydd först, selen sist
En av de viktigaste reglerna kring fallskyddssele handlar om när den inte ska användas. Arbetsgivaren ska alltid välja gemensamt fallskydd i första hand, eftersom det skyddar alla som vistas i området och inte är beroende av att varje enskild person gör rätt. Arbetsmiljöverket är tydligt med att personligt fallskydd endast får användas om risken för fall inte kan förhindras på annat sätt.
I praktiken innebär det en skyddsordning som ser ut ungefär så här:
- Eliminera risken. Kan arbetet utföras från marknivå, eller kan momentet förläggas till verkstad i stället för på höjd?
- Gemensamma skydd. Räcken, skyddsnät, ställningar och arbetsplattformar skyddar alla som rör sig i området.
- Personligt fallskydd. Fallskyddssele med kopplingssystem och förankring används när de två första stegen inte är möjliga eller rimliga.
Vid takarbete gör Arbetsmiljöverket en särskild avvägning. Där ska de praktiska riskerna med att montera gemensamma skydd vägas mot riskerna med att arbetstagare använder personligt fallskydd felaktigt. Personligt fallskydd kan alltså vara det rätta valet vid vissa takarbeten, men beslutet ska vara dokumenterat och grundat i en riskbedömning, inte en vana.
Arbetsmiljöverket påpekar också att personlig skyddsutrustning inte tar bort risken, utan bara skyddar mot den. Det är skälet till att selen hamnar sist i skyddsordningen: den fungerar bara om den är rätt vald, rätt justerad, rätt förankrad och använd av någon som vet vad hen gör.
Fallhindrande eller falldämpande system
Ordet fallskyddssele används ofta som samlingsnamn, men selen är bara en del av ett system. Arbetsmiljöverket skiljer mellan två huvudtyper.
| Systemtyp | Syfte | Ingående delar |
|---|---|---|
| Fallhindrande system | Förhindrar att användaren når en plats där ett fall kan ske | Sele, lina med justerbar längd och förankring |
| Falldämpande system | Fångar upp och bromsar ett fall som redan har inträffat | Förankringsanordning, helsele och kopplingssystem |
Ett falldämpande system består enligt Arbetsmiljöverket av en förankringsanordning, en helsele och ett kopplingssystem. Kopplingssystemet kan vara en falldämparlina, ett fallskyddsblock eller ett styrt glidlås. Alla delar måste vara kompatibla med varandra, vilket är ytterligare ett skäl till att bruksanvisningen ska följas noga.
Ett fallhindrande system är att föredra när det går, eftersom det inte uppstår något fall alls. Det kräver att linans längd justeras så att användaren inte kan nå en plats där hen riskerar att falla, till exempel en takkant.
Förankring och säker användning
En fallskyddssele är aldrig starkare än den punkt den är fäst i. Selen ska användas och förankras enligt tillverkarens bruksanvisning i en lämplig förankringsanordning med den hållfasthet som krävs, enligt Arbetsmiljöverkets vägledning om personligt fallskydd. Ett räcke, ett rör eller en takfot som ser stabil ut är inte automatiskt en godkänd förankringspunkt.
Inför arbetet bör arbetsledningen kunna svara på följande frågor:
- Är förankringspunkten avsedd för personligt fallskydd, och har den tillräcklig hållfasthet?
- Är linans längd anpassad så att användaren inte når fallkanten, om systemet är fallhindrande?
- Finns det tillräckligt fritt utrymme under arbetsplatsen för att ett falldämpande system ska hinna bromsa fallet innan användaren slår i något?
- Är sele, kopplingssystem och förankring kompatibla enligt respektive bruksanvisning?
- Är selen justerad efter användarens kropp och kläder?
Om något av svaren är osäkert ska arbetet inte påbörjas förrän frågan är utredd. Den som är osäker på förankringens hållfasthet bör kontakta tillverkaren av förankringsanordningen eller en konstruktör som kan bedöma underlaget.
Kontroll före varje användning
Kontroll av fallskyddsutrustning sker på två nivåer. Den första är användarens egen kontroll. Enligt Arbetsmiljöverket bör användaren inför varje användning kontrollera utrustningen enligt bruksanvisningen, bland annat att sömmarna är hela och att delarna saknar synliga skador.
En rimlig rutin för den dagliga kontrollen omfattar:
- Band och sömmar: inga skärskador, nötning, brännmärken eller lösa trådar.
- Spännen och karbinhakar: hela, utan sprickor eller deformationer, och med fungerande låsning.
- Falldämpare: ingen utlöst eller uppriven falldämpare.
- Märkning: läsbar, så att utrustningen kan identifieras och spåras.
Den andra nivån är den periodiska kontrollen. Följ det intervall och de krav på kontrollant som tillverkaren anger i bruksanvisningen, och dokumentera varje kontroll. Utrustning som har stoppat ett fall eller visar tecken på skada ska tas ur bruk omedelbart och får inte användas igen förrän den har bedömts enligt tillverkarens anvisningar. Mer om rutiner för skyddsutrustning finns i vår guide om skyddsutrustning på arbetsplatsen.
Hängtrauma och räddningsplan
En av de vanligaste frågorna är hur länge man kan hänga i en fallskyddssele. Svaret är att det inte finns någon trygg marginal att räkna med. Arbetsmiljöverket varnar för att den som hänger i en helsele snabbt kan drabbas av ortostatisk chock, vilket kan leda till allvarliga skador och i värsta fall dödsfall.
Därför räcker det inte att fallet stoppas. Arbetsgivaren behöver ha en plan för hur en nödställd person ska tas ned så snabbt som möjligt. En fungerande räddningsplan bör innehålla:
- Vem som larmar och vem som utför räddningen.
- Vilken räddningsutrustning som finns på plats, till exempel räddningsblock eller lift, och var den förvaras.
- Hur räddningen genomförs utan att räddaren själv utsätts för fallrisk.
- Att den som arbetar med sele aldrig arbetar ensam.
- Hur den räddade personen ska tas om hand efteråt, i samråd med sjukvården.
Räddningsplanen ska övas, inte bara skrivas. Den som har tagits ned efter att ha hängt i sele ska alltid bedömas av sjukvårdspersonal, även om personen känner sig opåverkad.
Utbildning, information och praktisk övning
Kraven på utbildning är lika tvingande som kraven på utrustning. Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna får utbildning, information och praktisk övning i hur personligt fallskydd används och kontrolleras enligt tillverkarens bruksanvisning, enligt Arbetsmiljöverket.
I praktiken består kompetensen av två delar. Den ena är kunskap: varför gemensamma skydd prioriteras, hur riskbedömningen görs, vad föreskrifterna kräver och hur ansvaret är fördelat mellan arbetsgivare, arbetsledning och skyddsombud. Den andra är färdighet: att ta på och justera selen, välja förankring, kontrollera utrustningen och genomföra en räddning. Den praktiska övningen ska ske med den utrustning som faktiskt används på arbetsplatsen. Den teoretiska grunden kan med fördel läggas på distans, så att den praktiska tiden används till övning. Läs mer i vår artikel om fallskyddsutbildning för arbete på höjd.
Arbetsgivarens checklista
Sammanfattat kan ni arbeta efter följande steg när det finns fallrisk i verksamheten:
- Kartlägg alla arbetsmoment med risk för fall till lägre nivå, oavsett höjd.
- Gör en riskbedömning och dokumentera den.
- Undersök om risken kan elimineras eller hanteras med gemensamma skydd.
- Välj personligt fallskydd endast när gemensamma skydd inte är möjliga, och motivera valet.
- Köp in utrustning som passar uppgiften och användarna, på arbetsgivarens bekostnad.
- Säkerställ godkända förankringspunkter och tillräckligt fritt fallutrymme.
- Ge utbildning, information och praktisk övning enligt bruksanvisningen.
- Inför rutiner för kontroll före varje användning och för periodisk kontroll.
- Upprätta och öva en räddningsplan.
- Följ upp arbetet regelbundet tillsammans med skyddsombudet.
Om en olycka ändå inträffar finns det tydliga krav på hur arbetsgivaren ska agera. Dem går vi igenom i artikeln om arbetsgivarens ansvar vid arbetsplatsolyckor.
Vår syn på fallskydd i organisationen
Vi ser att reglerna för fallskyddssele ofta behandlas som en fråga om utrustning. Utrustningen är viktig, men de allvarligaste bristerna uppstår sällan i selen. De uppstår i beslutet att välja personligt skydd när gemensamt skydd hade varit möjligt, i en riskbedömning som aldrig blev gjord eller i en räddningsplan som bara finns på papper.
Därför menar vi att fallskydd är en ledningsfråga. Den chef som planerar arbetet, beställer utrustningen och fördelar uppgifterna behöver förstå både arbetsmiljölagstiftningen och det systematiska arbetsmiljöarbetet. Skyddsombudet behöver samma kunskap för att kunna ställa rätt frågor.
Vår erfarenhet är att teoretisk utbildning på distans gör det enklare att nå alla berörda, oavsett var och när de arbetar. Våra utbildningar finns på svenska och engelska, materialet är tillgängligt i 180 dagar och varje utbildning avslutas med kursintyg efter godkänd examination. På så sätt kan den praktiska övningen på arbetsplatsen ägnas helt åt det som kräver utrustning och handledning.
MIkael
Utbildning för chefer, skyddsombud och arbetsledning
Kravet på kunskap gäller inte bara den som bär selen. Den som leder och fördelar arbetet ansvarar för att riskerna bedöms och att rätt skydd väljs. Vi erbjuder BAM-utbildning på distans för chefer och skyddsombud som vill få en gemensam grund i arbetsmiljölagstiftningen, samt arbetsmiljöutbildning för chefer med fokus på ansvar och riskhantering. Har ni behov som är specifika för er verksamhet tar vi även fram företagsanpassade arbetsmiljöutbildningar.
Vanliga frågor
Hur högt får man arbeta utan fallskydd?
Det finns ingen höjd där fallrisk automatiskt är tillåten. Vid bygg- och anläggningsarbete gäller särskilda krav vid nivåskillnader på två meter eller mer, men fallrisk på lägre höjd ska också hanteras i riskbedömningen. Särskilt farligt underlag kan kräva skydd även på låg höjd.
Hur länge kan man hänga i en fallskyddssele?
Det finns ingen säker tidsgräns att planera efter. Den som hänger i en helsele kan snabbt drabbas av ortostatisk chock, som kan leda till allvarliga skador och dödsfall. Därför ska en räddningsplan finnas och vara övad innan arbetet påbörjas.
Vem betalar fallskyddsselen?
Arbetsgivaren ska bekosta den personliga skyddsutrustning som arbetstagaren behöver för att arbeta säkert. Det omfattar selen och övriga delar i fallskyddssystemet.
Vilka krav finns på fallskyddsutbildning?
Arbetsgivaren ska ge utbildning, information och praktisk övning i hur personligt fallskydd används och kontrolleras enligt tillverkarens bruksanvisning. Teoridelen, som regelverk, ansvar och riskbedömning, kan genomföras på distans, medan den praktiska övningen sker med den egna utrustningen.
Hur ofta ska en fallskyddssele kontrolleras?
Användaren bör kontrollera selen inför varje användning, bland annat att sömmar är hela och att delarna saknar synliga skador. Därutöver ska den periodiska kontroll göras som tillverkaren anger i bruksanvisningen, och kontrollerna bör dokumenteras.
Källor
Arbetsmiljöverket: Personligt fallskydd
Arbetsmiljöverket: Personlig skyddsutrustning
Arbetsmiljöverket: Arbete med fallrisk