Fallskydd är de åtgärder, anordningar och den utrustning som hindrar en arbetstagare från att falla, eller som fångar upp personen om ett fall ändå inträffar. I Sverige börjar arbetet alltid med en riskbedömning, oavsett fallhöjd. Därefter gäller en tydlig ordning: först tar ni bort risken, sedan väljer ni kollektiva skydd som räcken och ställningar, och först när det inte är möjligt används personligt fallskydd med helsele. Den här guiden går igenom vad reglerna innebär, vilka delar ett fallskyddssystem består av, hur ni väljer och kontrollerar utrustningen och vilket ansvar som vilar på er som arbetsgivare.
Kort sagt
- Arbete med fallrisk ska alltid riskbedömas, även när fallhöjden understiger två meter.
- Kollektiva skydd, till exempel räcken, ställningar och nät, ska prioriteras framför personligt fallskydd.
- Ett falldämpande personligt system består av förankringsanordning, helsele och ett kopplingssystem med falldämpande funktion.
- Personligt fallskydd förutsätter kunskap, rätt utrustning för både person och uppgift samt säkra förankringspunkter.
- En räddningsplan för den som blir hängande i selen ska finnas innan arbetet påbörjas.
Innehållsförteckning
- Vad fallskydd omfattar
- När fallskydd krävs och vad tvåmetersgränsen betyder
- Skyddsordningen: från eliminerad risk till personlig sele
- Delarna i ett personligt fallskyddssystem
- Så väljer, använder och kontrollerar ni utrustningen
- Räddningsplan när någon blir hängande
- Arbetsgivarens ansvar och kraven på kunskap
- Vår syn på fallskydd i verksamheten
- Vanliga frågor om fallskydd
- Källor
Vad fallskydd omfattar
Begreppet används ofta som synonym för sele och lina, men det är betydligt bredare än så. Enligt Arbetsmiljöverkets vägledning om skydd mot skada genom fall handlar det om att arbetstagare inte ska falla omkull, halka, snava, trampa snett eller falla genom ett underlag, och inte heller falla från en nivå till en lägre nivå. Fallskydd är därmed en fråga för kontoret, lagret och vårdavdelningen lika mycket som för byggarbetsplatsen.
Fallriskerna har ofta vardagliga orsaker. Myndigheten pekar bland annat på:
- hala, bristfälliga, lutande eller rörliga underlag
- hinder och ojämnheter i gångytor
- lösa kablar
- bristfällig belysning
- trånga utrymmen
De förebyggande åtgärderna är på motsvarande sätt ofta enkla. I Arbetsmiljöverkets råd om hur fallrisker åtgärdas nämns säkra, fasta och jämna underlag, god ordning, halkskydd, förbättrad belysning, märkning och avspärrningar samt anordningar med lämplig lutning och skyddsräcken. För en organisation innebär detta att fallskydd hör hemma i det systematiska arbetsmiljöarbetet och inte enbart i inköpet av skyddsutrustning.
När fallskydd krävs och vad tvåmetersgränsen betyder
Många utgår från att fallskydd blir aktuellt först vid två meters höjd. Det stämmer bara delvis. Enligt Arbetsmiljöverkets sida om arbete med fallrisk ska arbeten med fallrisker alltid riskbedömas, oavsett fallhöjd. Tvåmetersgränsen har en särskild funktion i byggprojekt: där ska åtgärder mot risk att falla två meter eller mer beskrivas i arbetsmiljöplanen.
I praktiken innebär det följande:
- Under två meter: risken ska bedömas och åtgärdas utifrån vad bedömningen visar. Ett fall från en stege, en lastkaj eller en trappa kan ge allvarliga skador även på låg höjd.
- Två meter eller mer i byggprojekt: åtgärderna ska dokumenteras i arbetsmiljöplanen, vilket ställer krav på både byggherre och utförande arbetsgivare. Läs mer om vad planen ska innehålla i vår genomgång av arbetsmiljöplanen inom bygg.
- Planering och projektering: Arbetsmiljöverket framhåller att fall till lägre nivå är allvarligare än fall på samma nivå och att fallriskerna därför bör elimineras eller minimeras redan när arbetet planeras och projekteras.
Den sista punkten är den viktigaste för beställare och projektledare. Ett räcke som ritas in från början, en takfot som förbereds för förankring eller ett arbetsmoment som kan utföras från marken är alltid billigare och säkrare än en lösning som improviseras på plats. En strukturerad riskbedömning i arbetsmiljön är därför utgångspunkten för varje beslut om fallskydd.
Skyddsordningen: från eliminerad risk till personlig sele
Arbetsmiljöverket beskriver en tydlig prioritering. Först väljer ni en arbetsmetod eller ett kollektivt skydd som minskar risken. Först om personligt fallskydd ändå behövs blir valet av sele och kopplingssystem aktuellt. Myndigheten betonar att kollektiva skydd är säkrare än personligt fallskydd, eftersom personliga system kräver rätt utrustning, kunskap, säker förankring och korrekt användning av varje enskild arbetstagare.
Resonemanget är lätt att följa. Ett räcke skyddar alla som passerar, oavsett om de har fått utbildning eller kommer ihåg att koppla in sig. En sele skyddar bara den som bär den korrekt, är kopplad till en hållbar förankring och har en lina som är rätt anpassad till fallhöjden.
Kollektiva, personliga och fasta system i jämförelse
| Typ av fallskydd | Exempel | Skyddar | När det används | Vad som krävs av arbetstagaren |
|---|---|---|---|---|
| Kollektivt fallskydd | Räcken, skyddstäckningar, ställningar, arbetsplattformar, nät | Flera personer samtidigt | Förstahandsval när risken inte kan elimineras | Att inte ta bort eller kringgå skyddet |
| Personligt fallskydd | Helsele, falldämparlina, fallskyddsblock, styrt glidlås | Den som bär utrustningen | När gemensamma skydd inte är möjliga, eller vid takarbete om de inte är rimliga att ordna | Kunskap, korrekt påtagning, inkoppling och egenkontroll |
| Fasta fallskyddssystem | Permanent monterade förankringspunkter, linsystem och skenor på tak, master eller i anläggningar | Den som kopplar in sig, ofta återkommande personal | Vid återkommande arbete på samma plats, till exempel underhåll | Kunskap om systemet och personlig utrustning som passar det |
Att kollektiva skydd används när personligt fallskydd inte krävs är alltså inte en fråga om bekvämlighet. Det är regelverkets uttryckliga prioritering. Fasta system är i grunden en förutsättning för personligt fallskydd: de löser frågan om förankring, men arbetstagaren behöver fortfarande sele, kopplingssystem och kunskap.
Delarna i ett personligt fallskyddssystem
Ett personligt fallskyddssystem är inte en enskild produkt utan en kombination av komponenter som ska passa arbetet. Enligt Arbetsmiljöverkets sida om personligt fallskydd består ett falldämpande system av tre delar:
| Komponent | Funktion | Att bedöma vid val |
|---|---|---|
| Förankringsanordning | Den fasta punkt som systemet kopplas till och som ska ta upp krafterna vid ett fall | Hållfasthet, placering i förhållande till arbetsytan, om den är beräknad och dimensionerad |
| Helsele | Fördelar krafterna över kroppen och håller kvar personen efter ett fall | Storlek och passform, kompatibilitet med arbetskläder och övrig utrustning |
| Kopplingssystem med falldämpande funktion | Förbinder selen med förankringen och bromsar fallet, till exempel falldämparlina, fallskyddsblock eller styrt glidlås | Fritt utrymme under arbetsplatsen, rörelsemönster, om arbetet sker vertikalt eller horisontellt |
Komponenterna påverkar varandra. En falldämparlina kräver ett visst fritt utrymme under arbetsytan för att hinna bromsa fallet, medan ett fallskyddsblock låser snabbare och ofta lämpar sig bättre på lägre höjd. Ett styrt glidlås följer en fast lina eller skena och används typiskt vid stegar och vertikala förflyttningar. Valet ska därför utgå från arbetsuppgiften och platsen, inte från vilket paket som finns på lagret. Tillverkarens bruksanvisning anger vilka kombinationer som är godkända och hur utrustningen ska kontrolleras.
För en bredare översikt över hur personlig skyddsutrustning väljs och hanteras i verksamheten, se vår guide om skyddsutrustning på arbetsplatsen.
Så väljer, använder och kontrollerar ni utrustningen
Arbetsmiljöverket anger att personligt fallskydd ska passa arbetet och arbetsplatsen och förankras säkert, och att skyddsanordningar och infästningar ska beräknas och dimensioneras. Omsatt till ett arbetssätt kan processen se ut så här:
- Riskbedöm arbetsmomentet. Beskriv var fallrisken finns, hur ofta arbetet utförs, hur många som berörs och vilken fallhöjd det handlar om.
- Pröva om risken kan elimineras. Kan arbetet utföras från marken, med ett annat verktyg eller vid ett annat tillfälle i projektet?
- Välj kollektivt skydd i första hand. Räcken, ställningar, arbetsplattformar, täckningar eller nät skyddar alla och är mindre beroende av den enskildes beteende.
- Fastställ förankringen. Om personligt fallskydd behövs ska förankringspunkterna vara säkra och infästningarna beräknade och dimensionerade. En rörledning eller ett räcke är inte automatiskt en godtagbar förankring.
- Välj komponenter som passar person och uppgift. Selen ska passa den som bär den och kopplingssystemet ska passa fallhöjd, fritt utrymme och rörelsemönster.
- Säkerställ kunskap före användning. Den som ska använda utrustningen behöver veta hur den tas på, justeras, kopplas in och kontrolleras.
- Kontrollera före varje användning och regelbundet. Följ tillverkarens anvisningar för egenkontroll och periodisk kontroll, och ta ur bruk utrustning som har varit med om ett fall eller visar skador.
- Planera räddningen. Bestäm i förväg hur en person som blir hängande ska tas ned och vem som gör det.
- Dokumentera och följ upp. Notera vilka åtgärder som valts, vem som har fått instruktioner och när utrustningen senast kontrollerades.
Den ordning som listan följer är densamma som i Arbetsmiljöverkets vägledning: metod och kollektivt skydd först, personligt skydd därefter. Det är också den ordning en tillsynsinspektör kan förväntas fråga efter. Fler praktiska råd om planering av höjdarbete finns i vår guide om att jobba säkert på hög höjd.
Räddningsplan när någon blir hängande
Ett fallskydd som fungerar som avsett stoppar fallet, men arbetet är inte avslutat där. Arbetsmiljöverket påpekar att en arbetstagare som faller kan bli hängande i en helsele och att räddningsutrustning kan användas för att lyfta eller fira ned personen till en säker plats. Att hänga orörlig i en sele är påfrestande för kroppen, och därför bör räddningen kunna ske snabbt.
En fungerande räddningsplan besvarar åtminstone dessa frågor:
- Vem på plats har kunskap och befogenhet att genomföra räddningen?
- Vilken räddningsutrustning finns, var förvaras den och är den kontrollerad?
- Hur når ni den nödställda, med lift, stege, nedfiringsutrustning eller från ovan?
- Hur larmas räddningstjänst och sjukvård, och hur lotsas de till platsen?
- Hur tas personen om hand efter räddningen, även om hen verkar oskadd?
Planen behöver övas. En räddningsutrustning som ingen på plats har hanterat ger en falsk trygghet. Om personalen arbetar ensam på höjd är det en omständighet som i sig ska vägas in i riskbedömningen. Vid frågor om vård efter ett fall i sele är det företagshälsovården eller sjukvården som ska rådfrågas, inte arbetsledningen.
Arbetsgivarens ansvar och kraven på kunskap
Ansvaret för fallskyddet ligger på arbetsgivaren. Enligt Arbetsmiljöverkets genomgång av fallriskåtgärder ansvarar arbetsgivaren för att förebygga fallrisker och planera arbetet säkert. Personligt fallskydd kräver kunskap om säker användning, utrustning som passar arbetstagaren och arbetsuppgiften samt säkra förankringspunkter, och gemensamma skydd ska prioriteras.
För HR, utbildningsansvariga och inköpare innebär det att fallskydd har tre sidor som behöver hänga ihop:
- Ledning och planering: chefer med arbetsmiljöuppgifter behöver förstå riskbedömning, skyddsordning och dokumentation, så att rätt beslut fattas innan arbetet börjar.
- Utrustning: inköp ska utgå från riskbedömningen och arbetsuppgiften, och någon behöver ansvara för kontroll och utbyte.
- Kunskap hos användaren: den som bär selen ska kunna använda den korrekt, och kunskapen ska kunna visas, till exempel genom kursintyg och dokumenterade instruktioner.
Den tredje punkten glöms ofta bort när utrustningen köps in centralt. En sele som delas ut utan instruktion uppfyller inte kravet på kunskap om säker användning. Vår artikel om fallskyddsutbildning för arbete på höjd beskriver vad en sådan utbildning bör omfatta och hur den kan kombineras med praktisk instruktion på arbetsplatsen.
Så bygger ni kunskapen i organisationen
Fallskydd blir hållbart först när det ingår i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det förutsätter att de som planerar arbetet, de som utför det och de som företräder arbetstagarna har en gemensam bild av riskerna. Vi erbjuder arbetsmiljöutbildningar helt på distans, på svenska och engelska, med tillgång till materialet i 180 dagar och kursintyg efter godkänd examination. Genom BAM-utbildning på distans får chefer och skyddsombud en gemensam grund i riskbedömning och arbetsmiljöansvar, och med företagsanpassade arbetsmiljöutbildningar kan innehållet utformas efter just era arbetsmoment och risker.
Vår syn på fallskydd i verksamheten
I vårt arbete med arbetsmiljö- och säkerhetsutbildningar ser vi att fallskydd ofta behandlas som en inköpsfråga. Selar och linor beställs, delas ut och bockas av. Men regelverket och Arbetsmiljöverkets vägledning visar tydligt att utrustningen är den sista åtgärden i en kedja som börjar med planering och riskbedömning. Den organisation som investerar i kunskap hos chefer och arbetsledare fattar bättre beslut tidigare, vilket minskar behovet av personligt fallskydd och gör det säkrare där det ändå behövs.
Vi menar också att kunskapen måste vara tillgänglig för dem som faktiskt arbetar med fallrisker. Skiftarbetande personal, underentreprenörer och medarbetare med annat modersmål än svenska har svårt att delta i schemalagda klassrumskurser. Därför har vi valt att erbjuda utbildningarna på distans och på både svenska och engelska, så att teoretisk kunskap om ansvar, risker och skyddsordning kan nå alla, medan den praktiska övningen med utrustning genomförs på plats. Kursintyget gör det dessutom möjligt att visa vilken kunskap som finns i organisationen.
— MIkael
Vanliga frågor om fallskydd
Krävs fallskydd först från två meters höjd?
Nej. Arbeten med fallrisk ska alltid riskbedömas, oavsett fallhöjd, och åtgärder vidtas utifrån vad bedömningen visar. Tvåmetersgränsen innebär att åtgärder mot fall från två meter eller mer ska beskrivas i arbetsmiljöplanen i byggprojekt. Även lägre fall kan ge allvarliga skador.
Vad är skillnaden mellan kollektivt och personligt fallskydd?
Kollektivt fallskydd, som räcken, ställningar och nät, skyddar flera personer samtidigt utan att var och en behöver göra något. Personligt fallskydd, med helsele och kopplingssystem, skyddar bara den som bär det korrekt och är rätt förankrad. Kollektiva skydd ska därför prioriteras.
Vilka delar ingår i ett personligt fallskyddssystem?
Ett falldämpande system består av en förankringsanordning, en helsele och ett kopplingssystem med falldämpande funktion. Kopplingssystemet kan vara en falldämparlina, ett fallskyddsblock eller ett styrt glidlås. Delarna ska väljas så att de passar varandra, arbetsuppgiften och den som använder dem.
Behöver personalen utbildning för att använda fallskydd?
Ja. Personligt fallskydd kräver kunskap om säker användning, och arbetsgivaren ansvarar för att arbetstagaren har den. Teoretisk kunskap om risker, ansvar och skyddsordning kan med fördel ges som e-learning, medan påtagning och inkoppling bör övas praktiskt med den utrustning som används.
Vem ansvarar för räddning efter ett fall?
Arbetsgivaren ansvarar för att arbetet planeras säkert, och det inkluderar hur en person som blir hängande i selen ska tas ned. Räddningsplanen, utrustningen och de personer som ska genomföra räddningen behöver vara på plats innan arbetet börjar.
Källor
- Arbetsmiljöverket: Skydd mot skada genom fall
- Arbetsmiljöverket: Så här kan du åtgärda fallrisker
- Arbetsmiljöverket: Arbete med fallrisk
- Arbetsmiljöverket: Personligt fallskydd