Svensk hatt: historia, hattyper och hantverket bakom

Av Mikael DanielssonUncategorized
Historiska svenska hattar i museets samlingar

En svensk hatt kan betyda två saker: en huvudbonad som är tillverkad i Sverige, eller en hatt som hör hemma i den svenska klädtraditionen, från bygdernas slokhattar till 1900-talets filthattar som bars av i princip alla vuxna. Nedan går vi igenom historien, de vanligaste hattyperna och deras namn, hur en hantverksmässig filthatt faktiskt tillverkas och vad som skiljer den från en massproducerad. Eftersom vi arbetar med arbetsmiljö- och säkerhetsutbildningar belyser vi också något som sällan syns i hattbutiken: arbetsmiljön i den verkstad där hatten formas.

Distans-utbildning
Stärk arbetsmiljön i hantverket
Distans-utbildning erbjuder flexibla e-Learningutbildningar inom arbetsmiljö och säkerhet för företag och organisationer.

Kort sagt

  • Hattmakaryrket har rötter i 1500-talet och räknas som ett av de äldsta levande hantverksyrkena i Sverige.
  • Den svenska hattindustrin nådde sin kulmen kring mitten av 1940-talet, och hatten försvann som vardagsplagg under 1960-talet i takt med friare klädsel och nya frisyrer.
  • En hantverksmässig filthatt formas för hand, ofta i kaninhårsfilt, med verktyg och tekniker som i stort sett är desamma som på 1800-talet.
  • Bland de svenska och traditionella hattnamnen finns slokhatt, vegamössa och luva, medan internationella typer som fedora, plommonstop och cloche också haft stort genomslag i Sverige.
  • Hantverket innebär ånga, värme, vassa verktyg och upprepade arbetsmoment, vilket gör ett systematiskt arbetsmiljöarbete lika relevant i en liten hattverkstad som i en fabrik.

Innehållsförteckning

Vad menas med en svensk hatt?

Begreppet saknar en officiell definition. I vardagligt tal används det främst på tre sätt, och det är värt att skilja dem åt innan ni köper, beställer eller forskar vidare.

Tillverkad i Sverige. Det finns i dag mindre tillverkare som syr kepsar, mössor och hattar för hand på svensk ort, bland annat i Dalarna. För den som söker en svensk hatt i betydelsen svensktillverkad är ursprungsmärkningen och tillverkarens egen beskrivning av produktionen det viktigaste att granska.

Svenskt varumärke. Ett svenskt bolag kan sälja huvudbonader som är tillverkade utomlands. Ett svenskt varumärke är alltså inte detsamma som en svensktillverkad produkt, och skillnaden har betydelse både för pris, kvalitet och hållbarhetsbedömning.

Svensk tradition. Här avses hattar som har burits i Sverige historiskt, till exempel till folkdräkt, i allmogemiljö eller som en del av det borgerliga klädmodet under 1800- och 1900-talet. Museisamlingar visar hur rik den traditionen är: Nordiska museet har exempelvis hattar från Dalarna i sina digitaliserade samlingar, och Regionmuseet Skåne förvaltar en stor hattsamling som delvis har visats för allmänheten.

Hattens historia i Sverige

Under lång tid var hatten inte ett tillval utan en självklar del av klädseln. Den markerade klass, ålder, yrke och civilstånd, och den följde tydliga normer för när och var den skulle bäras. Enligt Regionmuseet Skåne betraktades kvinnor fram till 1970-talet i princip som oklädda om de gick ut utan något på huvudet, och under mitten av 1900-talet var det vanligt att skaffa en ny hatt varje vår och höst: en lättare till sommarhalvåret och en varm, gärna i skinn eller filt, till vintern.

Den cykliska efterfrågan förklarar varför hattmakeriet kunde vara en så omfattande näring. Den förklarar också varför nedgången blev så brant när normerna väl förändrades. Under 1960-talet blev hatten, enligt museets historiker, ett hinder snarare än ett statusplagg. Tuperat hår, mindre formell klädsel och ett ungdomligt ideal om frigjordhet gjorde att yngre generationer helt enkelt slutade bära den till vardags.

Från blomstrande hantverk till industri

Hattmakeriet var ett blomstrande hantverk under hela 1800-talet, men kring sekelskiftet minskade antalet hantverkare drastiskt. Industrin tog över produktionen av filthattar och importen ökade. Enligt samma källa fanns år 1940 endast 25 hattmakare kvar i Sverige.

Industrin växte samtidigt. Den svenska hattindustrin nådde sin kulmen kring mitten av 1940-talet och genomgick därefter en snabb strukturomvandling. Enligt Sveriges Hattmakare Förening lades den dåvarande hattmakareföreningen ner på 1950-talet, och Karlskrona Hattfabrik, som hade 250 anställda, stängde 1972 efter exakt 100 års drift. Det är en tydlig illustration av hur en hel bransch kan förändras när efterfrågan, konkurrens från import och kundernas vanor förskjuts på en och samma gång.

Uniformer och praktiska behov

Hattmodet har aldrig enbart handlat om estetik. Utvecklingen från 1600-talets bredbrättade hattar till den militära tvåkantiga bicornen drevs enligt Prisma Västra Götalands genomgång av hattmodets historia av praktiska hänsyn, bland annat att brättet inte skulle vara i vägen för uniformen eller bäraren. Huvudbonaden har med andra ord länge varit en funktionell utrustning, en tanke som i dag lever vidare i skyddshjälmar, mössor för kyla och synlighetsplagg på arbetsplatser.

Vanliga hattyper och deras namn

Många läsare söker helt enkelt efter vad olika hattar heter. Tabellen nedan sammanfattar de typer som oftast förekommer i svensk historia och i dagens utbud. De traditionella svenska benämningarna slokhatt, vegamössa och luva används fortfarande av hattintresserade som söker en riktigt gammaldags modell.

Hattyp Kännetecken Historisk förankring
Slokhatt Mjuk filthatt med nedhängande, slokande brätte Allmoge- och vardagshatt i äldre svensk tradition
Vegamössa Mössa med skärm och mjuk kulle Äldre svensk vardagsmössa för män
Luva Mjuk, ofta stickad eller sydd huvudbonad utan brätte Äldre vardagsplagg för kyla
Tricorn (trekantig hatt) Brättet uppvikt i tre hörn 1700-talet
Bicorn (tvåkantig hatt) Brättet uppvikt i två sidor, ofta militär Sent 1700-tal och 1800-tal
Hög hatt och chapeau-claque Cylindrisk kulle, den senare hopfällbar 1800-talets herrmode
Halmhatt Flätad halm, lätt och luftig Sommarhalvåret, 1800-talet och framåt
Clochehatt Klockformad damhatt som sluter tätt kring huvudet 1920-talet
Plommonstop Rund, hård filthatt, även kallad bowlerhatt Sent 1800-tal och tidigt 1900-tal
Fedora Mjuk filthatt med intryckt kulle och brätte 1900-talets herrmode
Stetson Bredbrättad hatt med amerikanskt ursprung 1900-talet
Tyrolerhatt Filthatt med smalt brätte, ofta med snodd eller fjäder Alpin tradition med spridning i Europa

Namnen på de historiska typerna följer i huvudsak den indelning som Prisma Västra Götaland redovisar. Observera att samma modell kan gå under olika namn beroende på region och tidsperiod, och att butikernas benämningar inte alltid överensstämmer med museernas.

Så tillverkas en hantverksmässig filthatt

Hattmakaryrket är ett av få yrken i Sverige där verktyg och arbetstekniker är desamma som på 1800-talet. Varje hatt görs för hand, moment för moment, och hela processen tar flera dagar. I förenklad form ser arbetsgången ut så här:

  1. Måttagning. Huvudets form och omkrets tas, traditionellt med ett konformatörsmått som registrerar den exakta profilen.
  2. Val av material. Kvalitetshattar görs ofta av kaninhårsfilt. Materialvalet är, enligt Sveriges Hattmakare Förening, en av de avgörande skillnaderna mot en massproducerad hatt.
  3. Ångning och formning. Filten mjukas upp med ånga och dras över en stock, en hattform i trä, där kullen formas.
  4. Stomme och styvning. För hattar som ska hålla formen används styvningsmedel och stommar, i det traditionella hantverket bland annat schellack.
  5. Brätte. Brättet formas, pressas och kantas för hand.
  6. Garnering. Svettband, foder och band sys fast, och eventuella dekorationer monteras.
  7. Kontroll och efterformning. Hatten justeras tills passform och linjer stämmer. Kvaliteten är helt beroende av precisionen i varje enskilt moment.

För den som vill prova på i hemmet ser processen annorlunda ut. En enklare hobbyhatt kan enligt en guide till att göra en egen hatt byggas med kartong, limpistol och tygdetaljer, medan professionella hattar kräver hattformar och en hårdare stomme.

Hattmakaryrket i dag och närliggande hantverk

Hattmakare och modister arbetar i dag främst med beställningsarbeten, scenkonst, högtidsplagg och reparationer. Yrket är litet, men det lever vidare genom att hålla fast vid de historiska teknikerna. Den som överväger hantverket som yrke eller fritidsintresse hittar ofta sin väg dit via närliggande textila och formgivande utbildningar.

En modist formar om en filthatt på en träform

Vi har tidigare beskrivit flera sådana vägar. Textil och form står i centrum vid Handarbetets Vänners skola i Stockholm, och för den som dras till stoppning, klädsel och hantverk med verktyg finns vår genomgång av yrket som möbeltapetserare. Den som vill arbeta med form i ett annat material kan läsa om hur man väljer en keramikkurs på rätt nivå. Gemensamt för hantverken är att tekniken lärs in genom upprepning under handledning, och att arbetsmiljön behöver tas på samma allvar som slutprodukten.

Arbetsmiljön i en hattverkstad

Det som gör en hantverkshatt värdefull, de många manuella momenten, är också det som ställer krav på arbetsmiljön. En hattverkstad är ofta liten, ibland enmansdriven, men riskerna är desamma som i större verksamheter. Följande områden är de som vi menar bör finnas med i varje riskbedömning:

  • Ånga och värme. Formning med ånga och pressning med värme innebär risk för brännskador och skållning. Rutiner för hur utrustningen hanteras och var den placeras minskar riskerna.
  • Kemiska produkter. Styvningsmedel, lim, färger och lösningsmedel kräver god ventilation, rätt förvaring och kunskap om produkternas säkerhetsdatablad. Historiskt har hattmakeriet förknippats med farliga ämnen i filtberedningen, vilket visar varför kemikaliehantering är en central del av yrkets arbetsmiljöhistoria.
  • Vassa verktyg. Knivar, saxar och nålar används dagligen. Ordning, skydd vid förvaring och genomtänkta arbetsställningar förebygger skärskador.
  • Belastning och ergonomi. Långa pass med finmotoriskt arbete, framåtböjd nacke och upprepade handrörelser kan ge belastningsbesvär. Arbetshöjd, belysning och pauser är enkla men verkningsfulla åtgärder.
  • Ensamarbete. I en liten verkstad arbetar man ofta ensam, vilket ställer krav på rutiner för vad som händer vid olycka eller akut sjukdom.

Den som driver en verksamhet med anställda har ansvar för att risker undersöks, åtgärdas och följs upp. Det gäller oavsett om verksamheten tillverkar hattar, möbler eller keramik. Vi har sammanfattat varför kunskap är grunden i det arbetet i artikeln om varför arbetsmiljöutbildning är viktig, och hur rutiner byggs upp i vår guide om att skapa säkerhetsrutiner steg för steg. För frågor om en specifik kemisk produkt eller en arbetsskada är det leverantörens säkerhetsdatablad, företagshälsovården och vid behov Arbetsmiljöverket som ska konsulteras.

Vårt perspektiv: hantverket och arbetsmiljön hör ihop

Hattmakarnas historia visar något som vi ser i många branscher: kunskap som förs vidare muntligt, mellan mästare och lärling, är både yrkets styrka och dess sårbarhet. När antalet utövare minskar, som när Sverige 1940 bara hade 25 hattmakare kvar, riskerar också kunskapen om säkra arbetssätt att försvinna. Tekniken lever vidare i händerna, men de rutiner som skyddar händerna dokumenteras sällan.

Vi menar att små hantverksföretag har lika stor nytta av strukturerad arbetsmiljökunskap som stora organisationer, men att de har mindre tid och färre resurser att avsätta för utbildning. Därför bygger vi våra utbildningar helt på distans, så att de kan genomföras när verksamheten tillåter det. Materialet är tillgängligt i 180 dagar, utbildningarna finns på både svenska och engelska, och varje deltagare får kursintyg efter genomförd och godkänd examination. För en verkstad med en eller ett par anställda innebär det att arbetsmiljöarbetet kan få en gemensam grund utan att produktionen behöver stå still.

Hattens historia är i grunden en historia om hur arbete, normer och människor förändras. Ett väl genomfört arbetsmiljöarbete är ett sätt att se till att hantverket kan bedrivas även i framtiden, av människor som håller hela yrkeslivet.

— MIkael

Arbetsmiljöutbildning för hantverks- och tillverkningsföretag

Driver ni en verkstad, en ateljé eller ett mindre tillverkande företag och vill ge chefer, skyddsombud eller medarbetare en gemensam kunskapsgrund? Vår arbetsmiljöutbildning för chefer och BAM-utbildningen på distans genomförs helt digitalt, och för verksamheter med särskilda risker erbjuder vi företagsanpassade arbetsmiljöutbildningar. Hela utbudet finns samlat bland våra arbetsmiljöutbildningar på distans.

Att välja en svensk hatt: kvalitet och ursprung

För den som vill köpa en hatt med svensk förankring är det några kriterier som avgör om priset motsvarar kvaliteten:

  • Material. Kaninhårsfilt och ullfilt skiljer sig i täthet, vikt och hållbarhet. Fråga vilken filt som har använts och hur hatten är styvad.
  • Tillverkningssätt. En handformad hatt har ofta synliga tecken på manuellt arbete, som handsydda svettband och kantningar. En massproducerad hatt är formpressad i serie.
  • Passform. En beställningshatt formas efter ert huvud. En standardhatt väljs i storlek och kan ibland justeras med inlägg.
  • Ursprung. Skilj på var bolaget har sitt säte och var hatten faktiskt är tillverkad. Ursprungsmärkningen är den mest pålitliga uppgiften.
  • Service. Hantverkare erbjuder ofta omformning, rengöring och reparation, vilket förlänger livslängden avsevärt.

Vanliga frågor

Är Hatstore svenskt?

Ja. Hatstore World AB är ett svenskt aktiebolag med säte i Kalmar, grundat 2012. Enligt Bolagsfakta omsatte bolaget 414 732 tkr under 2025 och hade 100 till 199 anställda. Att bolaget är svenskt innebär dock inte automatiskt att produkterna är tillverkade i Sverige.

Hur gör jag en egen hatt?

Börja med en enkel design och ett material som är lätt att forma, som tyg eller kartong för en hobbyhatt. Klipp delarna efter ett mönster, montera dem med sömnad eller lim och forma hatten över en form. För en hållbar filthatt krävs hattstockar, ånga och en styvare stomme, och då är en kurs hos en hattmakare eller modist att rekommendera.

Vilka är namnen på olika typer av hattar?

Vanliga namn är fedora, plommonstop (bowlerhatt), clochehatt, stetson, tyrolerhatt, halmhatt, tricorn och bicorn. Till de äldre svenska benämningarna hör slokhatt, vegamössa och luva. Tabellen ovan beskriver kännetecken och tidsperiod för var och en.

Varför slutade man bära hatt i Sverige?

Nedgången kom under 1960-talet, när klädseln blev mindre formell och nya frisyrer som tuperat hår gjorde hatten opraktisk. Hatten gick från att vara ett självklart statusplagg till att uppfattas som gammaldags av yngre generationer. Industrin hade redan börjat minska efter sin kulmen på 1940-talet.

Källor

Rekommendationer